Quellen:
- Sein Eintrag bei Bengt Beckman: Montanarna
- Identische Seite von Bengt Beckman unter anderer Adresse... :
"Eric Carl (1812-1873) gifte sig 1843 med Augusta Borgström (1823-1911). Han var klädesfabrikör och 1834 hade vågmästare Nils Gustaf Kruskopfs änka överlåtit till honom den s.k."Kruskopfergården" i Karlstad genom köp. Boninghuset var ett lågt, tegeltäckt envåningshus med frontespis åt St. Herrgårdsgatan. Tomten lär fortfarande kallas "MontangåÕin". Han lät 1836 uppföra ett nytt corps de logis, ett efter dåtida anspråk vackert, rymligt, bekvämt tvåvåningshus, vitmålat och under tegeltak. En rundelltrappa av tälgsten förde upp till uppgången från St. Herrgårdsgatan. Den tvärs genom huset gående farstun ledde ut till en rymlig gård med en rödmålad magasinsbyggnad längs efter N.Torsgatan, mitt emot biskopsgården. Mittför magasinet låg den rödmålade fabriksbyggnaden i två våningar, ombyggd 1838. Vindel var inredd till torkrum. I denna fabrik tillverkades blädestyger och vadmal och klädespressens dån hördes vida omkring. Han var mycket mån om sina arbetare, tog väl hand om dem. Detta finns bl.a. dokumenterat i skildringen av tiden eftert den stora branden då hela byggnaden brann ner och familjen, med en del av arbetarfamiljerna flyttade ut till Jakosberg. Familjen Montan fick 9 barn, 2 pojkar och 7 flickor. Pojkarna dog tidigt och av flickorna var det endast en, Eva Louise (Vissa) Amalia som gifte sig.
1) Den älsta var Hilma Augusta Lovisa (1844-1919). Hon var gladlynt, sällskaplig och godhjärtad och barnafrom till sin död. Såsom varande älsta systern kanske något bortskämd och fordrande. Hennes livs stora sorg var att ej hennes far villfor hennes önskan att få genomgå Kongl. Seminariet i Stockholm för att ägna sig åt lärarkallet. Det var ej så vanligt att döttrar från burgna hem på den tiden blevo självförsörjande kvinnor. Hon blev istället lärarinna för sina tre yngsta systrar, jämte läskamrater till dem, från 1874. Sedan, när hennes morbrors, Otto i Arvika, svärmor avlidit flyttade hon som värdinna till hans hem. Ottos unga hustru hade avlidit efter bara 7-8 månaders äktenskap. Efter Ottos död bodde hon tillsammans med sin syster Sofi i Arvika och sedan Sofi avlidit 1895 återvände hon till Karlstad. Hon bodde i Färgelanda under åren 1908 till 1912, dvs samtidigt som Augusta bodde där. Hilma avled 16 maj 1919 i Karlstad "inom en halv timme i hjärnförlamning. Avsomnade frimodigt, stilla och fridfullt".
2) Erik, född 1845, död i späd ålder.
3) Sophia Elisabeth (1847-1895). Om henne skriver mamma Augusta: "Sofi, av naturen glad och praktisk, dömdes hon av en Allvis försyn att redan vid 20 år känna en sjukdom i sin kropp som ej kunde botas - fast försök gjordes bl.a. med glödgande järn bränna på hennes rygg - fast är emellan bättre, och till sist blott tillät henne halvligga i en stol och föga kunde gå tills hon vid 47 år befriades från sitt lidande. Hennes glada lynne och förtröstan hjälpte henne över lidandet och hennes praktiska anlag och förmåga satte spår i hennes omgivning. Att hon i döden befriades, förlenats, såg jag (Anna hennes syster) då jag från Karlstad kom till Arvikahemmet. Sofi, som jag för en månad sedan sett med milda tärda lidande drag, henne återsåg jag nu ligga alldeles som en frisk människa. Det vat oemotståndligt att ej böja sig ned och kyssa hennes panna och ödmjukt tacka den Allgode: "Gud är kärleken"! - Hennes mamma, som berättat några små anekdoter om henne, ansåg henne slarvig, som hon kunde vara. När mamma skulle hänga upp hennes kappa på kroken, lossnade hanken, som borde ha sytts i bättre, och kappan föll till golvet. Sofi snyftade blott: "Det var ett riktigt raseri" och när hon fick revor i sina kläder sade hon: "Inte kan jag hjälpa att grenen fastna i min ärm". Hennes äldre systrar ville ibland ha henne till passopp: "Du som står kan väl gå efter det eller det", varpå hon genast satte sig och svarade: "Nej, jag sitter" och satte sig genast på närmaste stol.
4) Ludvig (1853-1856)
5) Mathilda Justina (1855-1874). Hon var musikalisk begåvad, lugn och trygg och tog sig an sina yngre systrar. Sjuk i många år och död i maginflammation, djupt sörjd av sin mor som miste sitt älsklingsbarn, endast 19 år gammal.
6) ...
7) Augusta Carolina (1860-1877), död i lungsot. Under hela sin levnad stilla och inåtvänd, ej tillhörande denna världen. Det har berättats en liten anekdot om henne: Som helt liten överraskades hon en dag med att stå på en stol och spegla sig i byråspegeln. Den lilla fann sig genast: "Åh, vad blåklint luktar gott" och dök med näsan ned i en blåklintsbukett som stod på byrån.
8) Anna Emilia (1862-1956). Blev på gamla dagar misstänksam och var gång någon av systerdöttrarna varit på besök, "saknade" hon alltid något och skrev långa klagobrev. Hon hyste, enligt Gerda, en stor "kärlek" till chefen för Värmlands museeum Helge Kjellin, konsthistoriker, och det antas att hon donerat en del av "släktklenoderna" dit.
9) Gerda Hedvig Maria (1865-1917), föreståndarinna för Elevhemmet i Stockholm. Det finns inte så mycket skrivet om henne, men en del fotografier finns."